Framsteg och acceptans
Allting är ganska OK nu. Behövde gå genom alla stadier av ilska, sorg, besvikelse.. Det jag gjorde bra var att vänta att kommunicera något tills jag kom in i sorg och saknad. Huvudet blir lite klart. Och nu vid denna punkt känner jag att jag gjort vad jag kan. Acceptansen börjar komma så smått. Lärdomar. Önskar jag kunde vrida tillbaka tiden och göra annorlunda, finns så mycket jag hade velat göra annorlunda. Men jag måste finna acceptans att jag var sjuk och det var allt jag gick igenom som gjorde mig oförmögen att handla på det mest korrekta sättet. Om jag haft 1 sak att fokusera på kanske jag kunnat hantera allt annorlunda, men hela min värld var upp och ned. Det är verkligen så med utmattning. Hela din värld blir upp och ned. Allt ställs på spets. Inget är som du trodde, du ifrågasätter allt. Hela din identitet vänds upp och ned, vem du trodde att du var känns borta. Du vet inte längre vem du är, vad du gjort, vad du vill, vad du drömmer om, vad du är kapabel till, varför någon tycker om dig, om någon verkligen känner dig, du känner inte längre dig själv. I den stunden behövs någon som tror dig, som ser dig. Du förstår inte varför och när du ifrågasätter det får du svaret "Men, jag känner dig ju? Jag vet vem du är". Någon som påminner dig om vem du är. Jag hade två personer som gjorde det, och han var en. Min trygga punkt i stormen just då.
Tror det är svårt att förstå förrän man varit där. Ser ju på andras erfarenheter av utmattning att de flestas förhållande inte klarar det. Så jävla sorgligt, men inte konstigt. Vi får som sagt ingen skriven diagnos eller åtgärd där både vi och de runt oss kan följa någon slags plan, eller se ett ljus. När vi inte har en aning själva vad det är som händer, hur ska vi kunna förmedla det till de runt oss så att de kan med säkerhet och lugn veta att det kommer bli bättre?
Men jag har börjat på 75% på jobbet och det fungerar bra. Första veckan avklarad idag. Håller på att avveckla min psykologkonakt (som jag fick pga utmattning) för han ser framsteg som gör att han tror jag är OK framöver. Allt går åt rätt håll vad gäller hälsan. Allt annat får vara som det är.