Livsfilosofi
Det står ganska klart för mig varför jag trivts så bra med livet inom restaurangbranschen. Det är en alternativ livsstil, ingenting är Svensson med den branschen.
Och för att vara ärlig så finns det inget jag är mer rädd för än att bli Svensson. Jag vill inte ha som största bekymmer vad jag ska stoppa i lunchlådan till dagen efter, vila ut alla kvällar och bara hitta på något lördag och söndag. Jag vill inte sitta på ett 7-5 jobb jag trivs hyfsat på och se livet passera förbi. Jag vill inte dra in massa kosing men spendera det mesta på räkningar, avbetalning på lån man dragit på sig från bil/lägenhet/hus. Spara och kunna resa en vecka om året. Jag menar inget illa mot de som lever så, för de allra flesta i Sverige lever ju just så. Men jag bara känner att det är inget för mig.
Det finns inget som heter vardag med restaurangbranschen. Inget som heter helg heller i och för sig. Ingen betald semester, övertid eller bra villkor. Så det är ju inte en framtidsbransch, men har varit ett bra alternativ för mig att kunna leva lite upp och ner.
Så när jag vet vad jag INTE vill, är det ju verkligen bra att veta vad jag vill istället. Men så långt har jag inte kommit. Jag vill allt och inget. Mest av allt vill jag hitta en grek, falla head over heels, öppna ett ställe på någon turistort på en mellanstor ö och leva där. Så som ni märker måste jag kanske ha en annan plan. Risken över att hamna precis där jag inte vill i brist på planer och mål är något som skrämmer mig just nu. Eller att rymma från den risken så mycket att jag bara blahablaha:ar i några år till. Det vill jag inte heller.
Men hur vet alla vad de VILL med sina liv???