Var är medmänskligheten?
Har kommit in i en riktig depp där jobbet är något av det enda som får dagarna att vara värda något. Och det är svårt att motivera sig faktiskt... för jag vet att hösten bara kommer suga riktigt fett mycket då besluten från migrationsverket kommer att börja komma. Ingen kan fatta som inte själv jobbar med det.. som jobbar på just mitt boende.
En vanlig dag.. med 20 tonårskillar. Man står o lagar mat i köket, det kommer in någon som hänger där lite för att småprata, lyssna på musik tillsammans.. en annan ropar ens namn och visar diskret telefonen där han chattar med någon tjej och behöver hjälp att skriva på bra svenska... någon sitter med läxorna och behöver hjälp med att böja verb eller förstå franska revolutionen. Idag satt vi och kollade på Hot chick och skrattade tillsammmans. Sättet de säger hej när man kommer, frågar när man jobbar nästa gång innan man går hem. Att vara behövd, att de tycker om en.. Även när de är arga för att någon har tagit deras mat som stod i kylen trots att de skrev sitt namn. När någon har snott deras bananer i förrådet... Att bara sitta och snacka om livet, skolan, kärlek.
Och så idag sitter vi och pratar om deras utvisning. Eventuella utvisning. "Varför ska jag kämpa i skolan? Varför ska jag läsa sånt här om jag ändå ska åka tillbaka?" "där är farligt, där är bomber varje dag, hur kan de skicka oss dit?". Oron börjar komma..... "Jag drömde att jag blev skickad tillbaka till Pakistan.. flera gånger drömde jag det.. och nu kan det bli verklighet".. "Jag har också drömt det flera gånger"... "Jag också.. Och jag vaknade och jag gråter i sömnen" säger vår 13-åriga kille och skrattar generat.
Fucked up. Dessa ensamkommande, som lär sig språket så snabbt! Som har lärt sig lika bra på mindre än ett år än vad vissa andra i Sverige har lärt sig på flera år. De som pluggar och bara vill utvecklas. Som spelar fotboll, matcher varje helg, som simmar varje dag efter skolan.. De som kan vara en så sjuk tillgång för Sverige. Varför ska vi skicka tillbaka dem till ett land där talibanerna härjar, där det är otryggt, en humanitär katastrof, det farligaste landet i världen om man är kvinna, som har en skakig regering och farliga grupper som vill slåss om makten och göra diktatur. Nej, jag håller inte med.
Jag bara undrar hur fan mitt hjärta ska klara det när de börjar få avslag. För en del av dem, kanske många, kommer inte få stanna här.
Fucked up.