Hemmets projektledare
Lyssnar på en ny bok skriven av Isabel Boltenstern som är så jäkla bra.Den har en feministisk synvinkel på utmattning och varför skulle den inte ha det när det är i princip en kvinnlig diagnos. Hur som helst. Den är så jäkla bra och rekommenderas till alla unga kvinnor, absolut inte de som varit med om utmattning endast. Tror att alla kan känna igen sig. Det jag ville skriva om nu är hemmets projektledare. För Isabel sätter ord på något som jag själv pratat om så många gånger med min mamma och mina kvinnliga vänner. Det är i dagens relationer hyfsat jämnt uppdelat med de fysiska uppgifterna och därför tror många snubbar att allt är lugnt. Men det är otroligt mycket strukturerande och planerande i vardagen som kvinnor gör och som många män slipper undan från.
Några exempel på detta är; födelsedagar och presenter, middagsbjudningar, sitt eget bröllop (!!),semestrar och mycket mer. Det är ofta kvinnorna som styr upp resor, bokar hotellen eller tittar upp flygresorna, som packar ned inför utflykterna, som undersöker vad en person vill ha i födelsedagspresent och ser till att personen får presenten i tid till födelsedagen. Whats up med alla snubbar som ger present EFTER födelsedagen?
Det är dessa mönster vi måste bryta. Snubben kan kläcka kommentarer som "men ta det lugnt, allt löser sig" men enda anledningen att allt löser sig är för att kvinnan löser det.
Jag har ju alltid varit lite jobbig på så vis att jag accepterar ofta inte saker av vana utan jag kan bara inte upprätthålla något som för mig är ologiskt. Därför slutade jag äta kött, inte logiskt för mig att behandla djur som vi gör idag. Och det har sedan många år tillbaka, kanske sedan jag började bli vuxen, varit så ologiskt för mig att männen sitter ned och njuter av fest/kalas medan kvinnorna styr i köket och diskar. Det helt jämställda vore väl att dela upp så om någon styrt varmrätten styr den andra upp kaffet. Eller varför inte samarbeta? Jag vägrar helt enkelt finna mig i det. Det är supersvårt att stå emot dessa mönster. Men vad är logiken att kvinnor ska bära på allt detta ansvar?
Studier som gjorts på chefer visade att de manliga cheferna blev mindre stressade när de kom hem från sitt arbete medan de kvinnliga chefernas stress ökade. Inte konstigt att kvinnor blir utbrända när de även förväntas att styra en hel familj med barn! Och det handlar absolut inte bara om utbrändhet utan allt kvinnor i denna roll offrar i form av egna hobbys och intressen som de inte får tid till.
Ibland kan min kära partner bli irriterad på mig när jag ber om hjälp med något som är väldigt litet. Men för mig är det principen. Att varför ska jag packa utflyktsväskan om det så är två mackor och dricka som ska in? Why me? Nej, då tvingar jag honom att komma och se till att vi har med allt. Den dagen jag vet att han gör det nästa gång utan att ens reflektera över det, den dagen kan jag packa utflyktsväskan ensam. Jag tänker inte bli den projektledande kvinnan som min mamma var. Hon drog ett tungt lass och hon gjorde det med bravur. Men aldrig att jag vill ta allt det där extra ansvaret ensam i en relation utan att få cred eller pengar för det. För om vi ska vara ärliga så uppskattas det väldigt sällan av snubbarna. De blir bara sura när man för en gångs skull ber om hjälp med dessa saker.
Nej, död åt hemmets projektledare!