The Alchemist

 
 
Jag kände en dragning till att läsa Paulo Coelhos bok. Jag hade känt så ett tag. Sen såg jag den på de främre hyllorna i Akademibokhandeln och såg att det stod "a fable about following your dreams" så jag tänkte att den måste jag definitivt läsa.
 
Och nu är jag klar. Vilken bok. Jag fastnade direkt. Jag fastnar mycket för hur en författare använder språket. Och Paulo skriver på ett otroligt vackert sätt, med känsla och bara de viktiga detaljerna får ta plats. Inga onödiga beskrivningar av någonting (miljö, utseende, karatkärer), men noggranna beskrivningar av viktiga händelser som gör att bilden blir tydlig och levande. Det var roligt att läsa en saga, för man märker, tycker jag, att det är en berättelse snarare än en vanlig bok. En pojke som skulle följa sitt öde. Pursuit his destiny. Jag läste den på engelska så jag kan inte riktigt uttrycka på svenska med samma kraft.
 
Jag känner mig lite tagen. Har förstått att inte alla tycker om denna bok. Som så mycket annat. Men för mig var den spännande, vacker, oväntad... den genererade så mycket känslor inom mig. Jag kunde inte vänta att läsa nästa sida. Så mysitsk och poetisk.
 
När någon använder språket på ett så innovativt och kraftfullt vackert sätt berör det mig. Får också mycket känslor när jag läser Victoria Hislop. Och det beror på hur författaren använder språket till att skapa något levande snarare än att historien i sig är känslosam.
 
Och här ett annat citat från författaren som inte kommer från The Alchemist men som är väldigt bra...