sofiieli.blogg.se

Efter 3 månader arbetandes på en fritidsgård kan jag dela med mig av hur det är. Kanske bra att i förväg säga att detta verkligen inte var min grej.

 

Titeln fritidsassistent är något alla har numera istället för ledare. Själv tycker jag ledare har mer pondus och det är ju det vi gör, guidar och leder ungdomar. Assistent låter mer som att vi assisterar ungdomarna som någon slags curlingförälder? Hur som helst.

 

Arbetet i sig är ett arbete där du kan välja själv vilken ambitionsnivå du har. Det finns väldigt få faktiska krav på en när man jobbar så i stort sett kan du chilla med livet så länge du finns där för ungdomarna. Om du har höga ambitioner kan du starta projekt, bli en inspiratör för jämställdhet, sociala medier eller annat intressant. Men varje dag du kommer är det du själv som får komma på dina arbetsuppgifter. Detta kräver fantasi, kreativitet och en stor positivitet och motivation.

 

Detta gör också att arbetsmiljön kan se olika ut beroende på vilka kollegor du har. Om du har kollegor som kommer in som små moln på en solig dag och inte har några vidare ambitioner så blir det ju inte superhärlig miljö att arbeta i. Om du har väldigt ambitiösa kollegor som är kreativa så kan du ha hur roligt som helst.

 

Hur fritidsgården ser ut verkar också kunna vara lågt och högt och hur era personliga personalutrymmen ser ut. Vi har ingenstans att gå undan efter kl 19 då skolan larmas. Inte heller så najs att gå undan i skolan eftersom det inte är din arbetsplats. Men detta är alltså helt acceptabelt. Det ligger också på oss som arbetar hur fritidsgården ser ut, hur vi vill inreda den, vilka föremål vi vill ha osv. Snacka om att kvaliteten kan variera. När du har en dag med inte hundra kreativetet eller fantasi kommer detta dra ned på allt runt dig då jag upplever att allt står och faller på DIG.

 

När fritidsgården väl är öppen kommer ungdomarna i grupper. Och visst finns det ungdomar som vill socialisera och som du kan knyta an till,men en majoritet kommer in och hänger utan något större intresse av att umgås. Detta innebär på de kvällarna att man som personal får försöka underhålla sig själv efter att försökt mingla med ungdomar som inte vill.

 

Jag tror detta jobb passar två personlighetstyper:

Den lata som vill göra så lite som möjligt för lönen och inte har prestationskrav på sig själv alls.

Den ambitiösa supersociala extroverta personen som sällan känner sig obekväm utan kan "vara ivägen" utan problem och som har ett tålamod med att saker som en tar sig för kan ta väldigt lång tid att genomföra.

 

Jag själv är varken helt bekväm i att tränga mig på för mycket vilket innebär tristess eller har tålamod med att det vissa dagar inte finns arbetsuppgifter. Så nu har jag testat detta och det var inte för mig. Men jag vet att vissa som jobbar med detta är stjärnor som har lyckats så mycket. Det är verkligen ett speciellt arbete som jag tror står helt för sig själv och är svårt att jämföra med något annat.