Krigar med världen

Ja, det kan man kanske säga att jag gör nu. Nyheter som når mig bedrövar mig. Kan inte låta bli att kriga. Samtidigt har jag vänner i Grekland och hela landet går mot ett stup. Det är svårt att se. Det är svårt att läsa vad mina vänner skriver händer i Thessaloniki. Och jag är glad att jag studerade där ett år innan detta hände, att visst märkte jag av krisen till viss del. Människor var tvugna att ha två jobb, även "bra" jobb som polis och lärare betalade en liten lön. Men att vara där nu i denna röra, skulle vara hemskt.
 
Det känns i hjärtat och man oroar sig vad som kommer ske med landet och människorna..
 
Krigar om vad som är djurplågeri och inte, krigar med förespråkare för kött som kommer med dåliga argument, krigar till och med nån som tycker om mig för jag är så rädd för närhet att jag inte klarar när nån kommer för nära.
 
Det är lite jobbigt faktiskt.. Men jag kan inte låta bli. Jag vill inte och kan inte se på när något är fel i mina ögon. Nu ska jag hem till Markos för en grekisk kaffe innan han drar till Grekland imorgon. 
 
Det enda jag behöver nu är tid med min bästa vän, han är den enda som klarar av att vända mig när jag blir besvärlig. Även han krigar. Han krigar för sin folkgrupp, för att folk och media blundar när kurder dödas av IS och av Turkiet för att de nyheterna inte är värda något. De hade säkert skitit i Grekland till viss del om det inte vore så att vi har turister där och att Europa kan lida. 
 
Jag ser faktiskt upp till de människorna som står upp för det de tror på och som försöker på olika sätt förändra vad andra ser. Om man vet vad som är rätt så beundrar jag om man försöker kämpa för det goda. Varför hålla käft, låt det goda vinna. Och jag vill vara en sån person.
Sant?