Torsdag
Varför är jag så rädd för att bara vara glad med en annan människa? Det är väl bland det läskigaste som finns att börja lita på nån till den gränsen. I min värld är det bland det läskigaste som finns. Och jag gör allt för att skydda mig själv..... Det enda jag vill är att vara med någon som tycker att jag är perfekt som jag är. Har varit med någon som jag visste inte tyckte att min kropp var bra nog... och det är så himla destruktivt. Jag tycker verkligen om min kropp som den är. Det har funnits perioder jag inte gjort det, men jag har valt att inte se det jag tycker är fel utan se de talanger den har. Det finns så många tjejer som bara önskar att de kunde äta gott och inte behöva träna och ändå ha min smala midja. Och det är de delarna jag vill hylla.
Jag vill då inte vara med någon som vill ha mer kurvor. Som inte gillar det bästa med min kropp. Eller någon som verkar gilla tjejer med större byst och mer kurvor eller muskolösa kvinnor. Jag mår inte bra av att veta att personen jag tycker om föredrar något annat.
Så hur gör man då? Man hoppas träffa någon som är alla de saker som man önskar sig. Och när man hittar det, vad gör man om man egentligen inte är den typen han faller för? Blir man glad över att han tycker om en eller är det rättvist att önska att man inte trodde att han egentligen önskade man såg annorlunda ut.
När man är singel och fri är det lätta att bara ta till sig allt bra folk säger, för man bryr inte sig. Man bryr sig inte om nån inte gillar en utan man insuper allt bra. Och det jobbiga är när man börjar bry sig om vad någon tänker. Ska man acceptera att den man väljer att vara med egentligen inte föredrar ens utseende/kropp eller ska man inte nöja sig förrän någon tycker att man är fantastisk? Eller sitter allt i huvudet egentligen?
