Heltid
Började heltid igår igen.
Och imorgon har jag avslutning med min KBT-psykolog. 10 månaders sjukskrivning.
Så mycket har förändrats och några av de sakerna jag gör annorlunda nu är:
- Spenderar inte tid på att tänka på saker som kan hända, på vad saker betyder, på att tolka saker, att försöka förhindra saker genom att förbereda mig på dem (det hjälper inte). Hur gör man då det? Jag tror att övertygelsen att det faktiskt inte hjälper gör att jag kunde sluta. Även om jag visste att det inte var bra för mig, när jag trodde att det faktiskt hjälpte mig så kunde jag inte sluta. Nu vet jag att det inte hjälper på något sätt i världen.
- Om jag undrar kring vad någon menar, tänker, känner eller sa, så frågar jag. Jag spenderar inte massor av tid att undra, utan jag frågar och jag litar på att jag kan hantera det som uppkommer utan att behöva förbereda mig för eventuella svar. "Om hen svarar såhär, vad ska jag säga då?". Det är en svår vana att bryta, men jag har kommit ganska långt.
- Jag ser en frihet i att inte vara duktig, att inte kunna alla svar. Friheten är att jag inte har något att leva upp till. Jag slipper massa ansvar och jag tycker det är skönt. Det är ju inte riktigt min personlighet, men viktigt att kunna göra det.
- Om jag känner negativa tankar eller känslor försöker jag inte reda ut varför genom att vrida och vända, jag accepterar dem och vågar titta på dem men väljer att bryta mönstret med något som gör mig avslappnad istället. Jag kan bara bryta de rakt av, vilket man behöver kunna om de kommer på kvällen.. men på dagen väljer jag ofta att göra någon aktivitet som bryter av dem.
- Vågar mer och mer vara i stunden och vara mig själv med någon och lita på att de säger till om något är fel, samt lita på min egen förmåga att förstå om något är fel.
Min vardag ser så annorlunda ut nu än innan! Nu är det kanske svårt att jämföra helt eftersom jag kan arbeta hemifrån. Skillnad när man ska vara på jobbet 9 timmar av dagen, hämta/lämna Vanna hos hundvakt, komma hem till ett smutsigt kök och allt annat som det innebär. Men detta är ju bara grunden, allt annat får liksom utvecklas mer och mer på nåt vis.
Jag har allt att tacka till min psykolog. Jag hade inte kommit ut ur utmattningssyndromen utan terapin. Visst gjorde jag ett stort jobb själv, men utan de verktygen och kunskapen hade jag fortsatt med mönster som jag inte själv insåg var skadliga. Kommer alltid rekomendera KBT till alla, är för evigt tacksam!
