Jobbiga känslor
Jag är så fruktansvärt vilsen. Ingenting känns bra. Det finns några saker som känns bra. Men i det stora hela så känns allt skit.
Det enda jag vill ha är villkorslös kärlek, uppmärksamhet, bli saknad.. ett syfte med det jag gör dagligen, att betyda något för människor.. att om jag ber om avstånd , att det inte ska accepteras. Om jag ber om avstånd för att jag mår dåligt och någon ger mig avstånd så säger det mig hur mycket jag betyder för den personen.
Aldrig hade jag gett avstånd till den jag älskade som mådde dåligt. Det enda jag vill är att känna att dagarna betyder någonting. Att det jag gör gör någon skillnad i denna värld eller på denna plats. För någon.
Kommer jag känna så igen?