Depression
Jag har tänkt att jag vill skriva här, men har inte blivit av. Det känns viktigt för mig, eftersom jag skrev mycket om utmattning och depression och jag tänker att om någon hittar hit som lider av detta vill jag inte vilseleda någon.
Jag var så himla säker på att jag gjort allt rätt när jag började tillfriskna och bara såg framsteg och framsteg under vintermånaderna. Som jag skrev i mitt förra inlägg så trodde jag stressen som byggts upp skulle försvinna direkt efter avslutad anställning. Tyvärr hade jag nog redan kommit in för mycket i depression och stresskänslan. Min utmattning blev värre vilket startade igång depressionen rejält. Det var jättetungt. Att känna återigen att man ska vara halva sin person, inte vara kapabel, inte kunna vara hela den person man vill vara för sina anhöriga, att vara en börda, att inte ringa upp eller ses för man inte orkar, att inte kunna lyssna ordentligt för man är borta i huvudet. Om det bara var jag att ta hänsyn till hade det nog varit ok, även om det totalt suger att vara utmattad så är det värsta för min del att inte längre vara mig själv för de jag älskar och därmed riskera eller vara rädd för att bli lämnad på grund av det.
Det startade igång massor av saker och just nu befinner jag mig i den sörjan på något vis. Har accepterat den och försöker bara ta mig genom dag för dag / vecka för vecka. Det är en jäkla skit med depression. Jag kunde aldrig förstå det innan det hände mig, jag trodde att det bara handlade om inställning och att man kunde rycka upp sig. Det går liksom inte att objektivt eller logiskt reflektera övergripande över situationen/livet just nu eller framtiden, för allt är mörkt. Så det enda jag kan göra är att vara här och nu och försöka glädjas över saker som solen, att vitsipporna blommar, att det luktar gott ute nu. Att fokusera på triviala saker som att reda ut ett korsord, vad som händer i Big brother tex.
Depression är inte något val. Det är inte en del av någons personlighet eller något som man kan kritisera eller ställa någon till svars för. Depression är bara en hemsk åkomma som gör en till någon man egentligen inte är.. kan vara cynisk, allvarlig, likgiltig, negativ, obrydd, oengagerad, oentusiastisk med mera. Det är väldigt mycket just nu som jag tänker aldrig kommer bli bättre. Det är också så mycket lättare att ta avstånd från alla för att man tänker det är bättre för dem, att man inte kan se hur man kan bidra positivt i deras liv och framför allt att man är rädd att bli lämnad på grund av depressionen och man vet att man inte kommer klara av något nederlag. Bara häromdagen när några vänner gick ut och fikade utan att fråga mig så tog jag det så personligt att det bara gjorde att jag halkade ännu längre ned och jag liksom har medvetet inte pratat med dem denna veckan för jag orkar inte. Men jag förstår ju att detta är en del av depressionen och därför fokuserar jag bara på blommor.