sofiieli.blogg.se

Det är konstigt... Som vi vet så har jag saknat Grekland sedan jag åkte därifrån vilket är ett år sedan nu.. I ett år har jag inte bara tänkt på det och saknat och längtat men försökt få fram olika idéer om hur jag kan åka dit. Hur jag kan jobba där, plugga där för att kunna åka dit igen. Jag har inte varit genuint lycklig här hemma även om jag haft bra perioder utan för mycket post-erasmus-depression.. Jag tror det var värre för mig.. för det är inte egentligen Erasmus jag saknar även om det var hur roligt som helst... jag skulle inte vilja göra Erasmus igen i ett annat land. Men jag saknar hela grejjen med att bo i Grekland och visst saknar jag mina vänner, livet jag levde och alla möjligheter och alla roliga saker vi gjorde. Så det är lite Post-erasmus jag har... Men ännu mer för att jag kände mig så hemma där.

 

Och jag satt och planerade när jag kom hem från mitt besök i Thessaloniki i november hur jag skulle gå till väga för att åka dit i sommar och vara där ett halvår. 

 

Sedan fick jag detta jobb. Ett jobb, som när jag är där, fyller det hål i mitt hjärta som funnits där sedan jag kom hem. Det ger mig en kick. Men faktum kvarstår att jag har ett liv utanför jobbet, och även om det ibland kan ge mig samma känsla så är det inte samma sak. 

 

När jag spenderade en vecka där i Oktober så fick jag ett lugn i hela mig. Jag kunde andas . Det är svårt att förklara. 

 

Men nu när jag sitter här med detta skitbra jobb som jag ärligt talat inte ens skulle kunna få, men får det bara för det är brist på personal.. Det är en skitbra chans för mig att arbeta med något som kan skapa stabilitet, där jag gör skillnad i världen precis som jag vill. Men ändå så är jag inte riktigt glad för det jag tänker när jag är ensam är... "Ska jag sitta där när jag är 50 och ångra allt jag inte gjorde?"

 

Jag vill inte fastna. Jag vill skapa ett bra CV, tjäna pengar ett tag men jag kände mig inte klar med att uppleva, att verkligen leva livet... Och detta hindrar mig också från att skaffa ett ordentligt förhållande.. för jag är rädd att något håller mig tillbaka från att kunna leva efter mina drömmar när det egentligen är jag själv som är den enda som håller mig tillbaka.

 

Vi lever i ett land som människor flyr till, för att det är så bra. det är därför jag inte vågar säga dessa tankar till någon utom mina bästa vänner för jag har lyckan att ha två personer som förstår mig så innerligt. D <3 M <3