sofiieli.blogg.se

För första gången på 2 år ligger jag under gränsen för riskzon för utmattning. Jag kan inte riktigt beskriva känslan det ger. På nåt sätt sköljer alla minnen från de senaste åren över mig och samtidigt får jag sånt gigantiskt perspektiv. Det får mig att tänka att det kommer komma en dag då detta inte är något jag behöver ta hänsyn till längre. Inte behöver kalkylera all min tid och energi för att göra det bästa möjliga för mina förutsättningar. Det ger mig hopp. 

 

Det innebär att jag på alla frågor svarade som högst "ibland" och på frågor om sömnen var det till och med inga problem. Ett tag var det "alltid" på de flesta frågor. 

 

Ibland... stör ljud och intryck mig

Ibland... kan jag ha svårt att koncentrera mig

Ibland... kan jag bli mer trött än vanligt och behöva fler pauser

Ibland... kan vardagssituationer och problem orsaka obehag

Ibland...glömmer jag viktiga saker men kommer på de igen när jag tänker till.

 

Tappa aldrig hoppet. Ta hjälp av terapi och ge dig själv tid att reflektera över ditt liv och dina känslor, läs böcker eller lyssna på experter eller de som varit med om det själva, identifiera dina problem , är det självkänsla? Gränssättning? Gamla trauman? Och arbeta med det. Det känns omöjligt ibland. Men jag kommer aldrig glömma att det är inte det.

 

Kanske kommer jag dippa över gränsen igen.. men mitt mål nu är att inte bara hålla mig under utan att sänka mig under 10 poäng under detta året. Jag är så tacksam för att jag fortsatte kämpa alla gånger jag ville ge upp.

 

 

https://www.keds.nu/