Baby baby baby
Mina tankar om det här med att skaffa barn.. När jag var yngre så såg jag det alltid som en självklarhet att skaffa barn, mest för att det var det man gör. När jag sedan kom upp över 25 års ålder och faktiskt inte alls kände att jag ville ha barn började jag väl tänka i banorna redan då att det inte var självklart.
Fram till idag har jag inte känt att jag vill skaffa barn. Jag har moderskänslor i mig som ger sig utlopp gentemot min lilla hund men även när jag arbetade med ensamkommand då jag fick en omhändertagande känsla i mig speciellt för de yngre barnen. Att däremot gå från att veta att jag har kapaciteten att bli mamma, ja jag tror att jag hade blivit en superbra mamma faktiskt, till att faktiskt skaffa egna barn är ett stort kliv.
Det mesta jag tänker på är hur livet förändras och blir inrutat. De första två åren är det enda man gör tar hand om barnets alla behov och cirkulerar livet kring det. Efter det blir det att underhålla dem och spendera sina lediga dagar på lekplatser/barnbio/sagostunder och annat. Måste man leva så? Nej det måste man givetvis inte. Speciellt om jag skulle skaffa barn i Grekland där barnen får hänga med de vuxna och underhålla sig själva med andras barn. Det känns isåfall lite mer rimligt. Jag är orolig över att glömma bort sig själv. Jag hade själv en uppväxt där vi alltid var på roliga äventyr, utflykter, aktiviteter och så vidare. Och det är en underbar uppväxt. Jag känner bara att jag vill göra mer med tiden än att vara mamma.
Om jag hade kunnat välja att få ett barn på typ 11 plus så hade jag gärna tackat ja. Tonåringar känns som något jag ändå hade kunnat tänka mig att hantera. Har bättre hand om de också. Om jag ska vara ärlig vet jag inte hur jag ska bete mig kring barn. Jag är inte bra med barn helt enkelt.
Slutligen tänker jag.. Denna världen blir bara sämre och sämre. Jag tror inte den blir bättre. Jag tror att miljön kommer fortsätta försämras och kapitalismen ta över vilket bidrar till en kall värld med konflikter, fattigdom, fetma och en välfärd som försvinner? Ungdomar idag mår otroligt dåligt. Jag hade velat skydda mitt barn från allt det där.. men vad händer när jag inte finns mer..
Det är ett stort beslut att skaffa barn för mig, inget jag ser som självklart alls. Det är fler och fler idag som vågar dela sina tankar och känslor kring att avstå att skaffa barn och det gör det hela mer accepterat. Jag tror inte jag vill skaffa barn.. och jag har inte så många år på mig att ändra mig..