Comeback
Minns ni känslan när man gråter kraftigt och sedan när det slutar? Minns ni känslan inombords som kan beskrivas som tom, skön, fri, sårbar? Jag har inte gråtit just nu eller rent generellt men det är känslan jag har i själen. För någon månad sen skrev jag att själen är trött. Nu är min själ på spa kan man säga.
Jag är en person som gillar när det händer nya saker, ta initiativ, vara spontan, spruta idéer med mera. Tycker också mycket om planering och att se framåt. För att ta hand om mig själv efter uppbrottet eftersom jag inte tycker om att vara ledsen som konstaterat, har jag gjort flertalet saker som får mig att må bra.
Jag lade ut min lägenhet på airbnb och tjänar några tusen under julen. Det känns så spännande särskilt eftersom det är min plan, min framtid, att vara värd (alltså substantivet värd). Detta är en bra övning inför det. Jag har valt att träffa människor som ger mig något. Som ger mig mer äventyr, själsligt utbyte (kan vara utbyte av energi, av tankar, känslor, idéer, åsikter), uppskattning.. dessa känslor är viktiga för mig. Har också saktat ned i sinnet och inombords trots alla mina nya planer. Jag känner att jag stannat upp för att faktiskt se vad som händer utan att förblindas av ett virrvarr av tankar eller stress.
Jag känner att detta är början på något fantastiskt. När man mått dåligt så ger det en enormt bra känsla att må bra igen. Att ta reda på vad som gör dig glad (om du kanske inte vet det). Och att göra det.
