The wind of change
Det känns lite konstigt just nu. Det är bra att man är en människa som trivs med förändring och inte blir rädd av den. Så nu har jag i alla fall skritiv på avtal för jobbet och börjar i februari. Härligt. Kommer få rutin på livet. Men bara bra rutiner, inte begränsande! Ska börja plugga inför att starta eget. Har även planerat med min servitrisvän att kanske köra igång eget med bröllopsservering. Få in extra cash.
Men den största förändringen av allt är att jag kommer bo ensam från och med nu. Jag vill inte vara ledsen och nere över det, men det är väl ofrånkomligt. Jag vill bara se det som att vi faktiskt har försökt på alla sätt och vis och det funkade inte. Jag känner att jag ändå gjort allt. Vi har kommunicerat om flera saker och jobbat på vissa saker som vi kan förändra. Sen finns det ju vissa saker man inte kan ändra på. Att vi ser saker/livet på olika sätt, har olika prioriteringar och värderingar, förhoppningar, förväntningar.. Det kan man inte ändra på. Och jag tror vi båda har insett att vi kan inte både vara oss själva och leva ihop med varandra. Så då är det bättre att gå skiljda håll. Och ingen av oss har krossat den andres hjärta. Vi bryr oss fortfarande om varandra väldigt mycket. Det är tufft just nu.
Jag hatar att vara ledsen så jag försöker bara göra massa grejjer, ta tag i saker och planera saker. Men det är en olustig känsla inombords. Det är konstigt när någon man levt med plötsligt inte kommer finnas där längre.
</3