7 februari
Nu har jag varit hemma i Sverige i cirka 1,5 månad. Sjukt. Även om allt fortfarande känns rätt nytt och att jag håller på att skapa ett vardagsliv så känns det ändå så längesedan jag bodde i Thessaloniki... Jag saknar de dagliga hundträffarna i parken där man stod och pratade med andra ägare. Jag saknar strandpromenaden och självklart solen. Saknar några av mina vänner. Saknar min pojkvän. Pojkvän. Kan vara den första gången detta ord nämns i denna blogg till och med. Om en månad kommer han hit och ska bo hos mig. Det känns nästan för bra för att vara sant.
Samma jobb, men känns som nytt. Bytt byggnad, ungdomar, arbetssätt och kollegor. Tid med vänner och familj är guld värt och värmer hjärtat. Vanna är så hemma här. Mina vänner, livet är verkligen perfekt just nu. Precis just nu.Det är sådanahär stunder man ska njuta av för man vet att det kan ändras på en sekund.
Det är skönt att vara i Sverige igen. Det är rätt skönt med ordningen. Drömmen/planen att flytta tillbaka till Grekland kvarstår absolut, men inte till Thessaloniki. Den staden kommer alltid finnas i mitt hjärta, men att bo där är jag klar med. Jag vill ha något mindre, där människor känner varandra, där trafiken inte stör, med närhet till havet. Jag håller fast vid att Grekland är bra för hälsan. I sommar blir det åtminstone 2 veckor öluffning igen. Är väl inte helt klart än men jag ser fram emot att spendera tid att resa omkring och träffa spännande människor. But first thing's first.Nu ör jag här, ska vänja mig vid jobbet och har ett helt gäng att lära känna. Sen ska jag och Dimitris ha massor av äventyr tillsammans. Våren ska komma. Utflykter i det gröna med Vanna.
<3