Oktober
Jag trodde aldrig att situationen för mig skulle se ut som den gör i skrivande stund. Jag hade helt andra förväntningar på detta året än vad jag fått. Om jag ska vara ärlig är jag trött. Det känns som det enda jag gör är att kämpa. Kämpa med förhållandet, kämpa med att spara pengar, kämpa med jobb,kämpa för att Vanna ska ha ett bra liv och kämpa för att få vardagen att gå ihop. Min situation just nu är inte alls som jag skulle vilja ha den i ett perfekt scenario.
Jag sade upp mig från mitt jobb på grund av att jag fortfarande fick magkatarr. Det är ett kaosigt jobb där saker ständigt förändras. Jag gick ned ungefär 6000 i lön varje månad. Och jag lever med känslan varje dag kring vilket misstag jag gjorde. Jag har mindre tid och mindre pengar. Ingen utmaning i mitt dagliga arbete och jag känner mig inte behövd. Om jag åtminstone kunde lyckas spara varje månad hade det känts mer värt det. Samtidigt har jag en sambo som bara varit i Sverige ett par månader och sparar mer än tiotusen i månaden.... När det var min anledning att ens flytta hit. Livet är ironiskt ibland. Det känns jävligt ovärt nu att bo kvar här i detta land och ha en avlägsen dröm när jag bara trampar vatten i motström.
Allt är bara ett kämpande.
Jag försöker. För det är det jag gör i livet. Exempelvis har jag sökt in till kurser i företagande. Och jag läser en bok kring att starta eget. Jag söker jobb. Jag försöker spara pengar. Jag har investerat i ett nybyggnation för att hoppas få utdelning. Allt detta för att jag har en dröm.
År 2021 i januari så ska jag med mina hopsparade pengar flytta till Kreta där jag ska öppna mitt eget hotell. Jag har två år på mig att spara ihop slantar jag kan för att förverkliga denna dröm samt att lära mig allt jag behöver lära mig om att ha ett eget företag.
Det blir bättre. Men hade varit ganska schysst att inte behöva trampa i motströms under dessa två år.
